UVARNA

Klubben för support och veteranflyg

DFS Meise "Olympia"

SE-SHE

Spännvidd

15 m

Längd

7,3 m

Bästa glidtal

1:25

Tomvikt

205 kg

Max vikt

300 kg

Max tillåten fart

200 km/h

Efter att segelflyg medverkat som uppvisningsgren vid Olympiaden i Berlin 1936, beslöt man vid ett möte på Wasserkuppe att ett enhetsflygplan som alla tävlande piloter skulle använda borde konstrueras. Man utlyste en konstruktionstävling där vissa bestämda mått måste följas, spännvidden maximerades till 15,0 meter. Reglerna om flygplanets konstruktion infördes för att de tävlande skulle kunna tävla under likartade betingelser. I februari 1939 hölls en sammankomst i Rom där FAI tillsammans med 6 välkända segelflygare beslutade att DFS Meise-förslaget skulle bli enhetsplanet för de Olympiska spelen 1940 i Helsingfors. Flygplanet döptes till Olympia. Konstruktör var Hans Jacobs vid Deutsche Forschungsanstalt für Segelflug.

Ritningar och byggbeskrivningar fördelades ut över världen för att de deltagande länderna skulle kunna tillverka tävlingsflygplan i god tid före tävlingen.

Inför olympiaden bestälde KSAK två stycken från A Scleicher SE-SAE och SE-SAF samt två st från AB Svenska Kanoverken, SE-SAI och SE-SAK. Senare beställdes ytterligare 13 st att fördelas bland flygklubbarna. Två hembyggen har också funnits SE-SHG och SE-STT vilket gör att det i Sverige har funnits 19 st Olympior av typ DFS Meise men också en av EoN-typ, några har sålts till utlandet medan andra finns på museer eller på någon hangarvind.

Eskilstuna FK har haft SE-SDM som havererade 1957 och dessutom ett i privat ägo;

SE-SHE som ägdes av L Corell och donerades till Uvarna efter att den dömts ut p.g.a. dåligt lim.